Nu ska klättras!
Med rätt utbildning och utrustning kan klättring i grottor utföras på ett relativt lätt och riskmedvetet sätt. Risken för att råka ut för en olycka är sannolikt större under resan till och från de grottor som ska besökas.
Det händer dock ibland att entusiastiska nybörjare dyker upp vid klätterövningar med utrustning som avviker från rekommendationerna. Vid arrangemang i regi av SSF kan vi då av säkerhetsskäl bli tvungna att avvisa deltagande då vi inte kan ge adekvata instruktioner för utrustning vi själva inte använder.
Den utrustning som beskrivs nedan fungerar bevisligen i grottsammanhang.
Sele
En sele för grottbruk är designad särskilt för detta. Vanliga klätterselar fungerar betydligt sämre. Den huvudsakliga skillnaden är att selen ska medge en så låg fästpunkt i repet som möjligt. Detta ger en effektivare klättring och bättre balans i de flesta situationer. Den allra enklaste konstruktionen är i det här fallet fullt tillräcklig, den har också minimalt med detaljer som sticker ut och som kan fastna vid klättring i trånga passager.
D-länk eller D-karbin
Selen hålls ihop med en D-formad länk som också är den del i utrustningen som används för att fästa merparten av övriga klätterredskap. D-länken finns i stål eller stark aluminiumlegering (zicral) där gramjägaren tjänar ett hekto på att välja det senare alternativet.
Ett alternativ till D-länk är en skruvkarbin i aluminium med samma form. Den gör det enklare och snabbare att komma i/ur selen, men tar något mer plats. Återigen en smaksak vad man föredrar.
Kosvansar
En nödvändighet för de allra flesta klätterövningar är ett par kosvansar. Varför de fått detta namn är oklart, men de består i alla fall av två stroppar dynamiskt rep av olika längd med en karbin i varje ände. Den andra änden fästs i D-länken.
Kosvansarna används främst för att säkra sig i olika situationer, t.ex. genom att klippa karbinen in i en repögla, hängare eller andra fast monterade riggningsdetaljer.
Hur du tillverkar ett par kosvansar anpassade till din kroppslängd illustreras pedagogiskt i denna videosnutt. Om karbinerna ska vara låsbara eller inte kan diskuteras länge, men till sist är det ändå vad den enskilde tycker fungerar bäst som avgör.
Repbroms/Firningsbroms
För att ta sig ner längs ett rep används någon form av repbroms. Den variant som är vanligast i grottsammanhang är konstruerad så att repets friktion mot ett par fasta rullar medger en kontrollerad färd ned längs ett rep. Det finns flera tillverkare av repbromsar konstruerade enligt denna princip, men den vanligaste modellen är nog den på bilden.
Repet kan monteras i bromsen utan att man behöver lossa den från selen och riskera att tappa den. Den har också en säkerhetsanordning som innebär att det röda handtaget måste tryckas in mot bromsen för att repet ska kunna glida igenom. Tappar man greppet om repbromsen så stannar klättraren upp på repet.
Repbromsen monteras i D-länken via en ovalkarbin med skruvlås som också ska ingå i utrustningen. Det är viktigt hur ovalkarbinen monteras i sele/repbroms. Om vi tänker oss att vi har tagit på oss selen och har ovalkarbinen i handen, så ska den monteras så att D-länken håller tag om den nedre delen av karbinen (grindens öppning nedåt) och att dess öppning är riktad mot magen. Repbromsen ska alltså vara monterad i den övre delen av karbinen med handtaget riktat åt vänster.
Motivet för denna montering är följande:
- Tyngdlagen kommer att motverka att skruvlåset öppnas av misstag genom vibrationer och annat
- Du ser enkelt ovalkarbinens öppning och kan lättare kontrollera att den verkligen är låst.
Bromskarbin
Som komplement till repbromsen används oftast en extra karbin monterad i D-länken till höger om repbromsen sett från klättraren. Repet träs genom denna karbin och ger därmed ökad kontroll av repets friktion och hastigheten vid firning.
Bromskarbiner ska vara i stål då aluminium slits mycket fort vid firning på leriga rep. En vanlig ovalkarbin fungerar bra, men på bilden ovan (Raumer Handy) ger mycket bra bromskontroll, samtidigt som risken minimeras för att firningsbroms och bromskarbin trasslar in sig i varandra.
Croll
I D-länken monteras också det replås som vanligen kallas croll (som egentligen är ett produktnamn i likhet med Thermos, Cordura, Dyneema, m.fl.).
Crollen ska monteras direkt i D-länken med öppningen utåt sett från magen och med låshandtaget till höger. På så vis får vi en låg placering av crollen som medger effektiv klättring.
Bröstsele
För att hålla crollen på plats så nära magen som möjligt behövs en bröstsele, vilket det finns flera varianter av. Gemensamt för alla varianter är att de skall träs direkt genom det övre hålet i crollen och på något sätt gå över axlarna för att fungera. Den enklaste varianten är nog den som bilden visar och som går över axlarna med den ensamma stroppen fäst på ryggen i midjeremmen på klätterselen, vilket också hjälper till att hålla klätterselen på plats även om det hänger mycket utrustning i den.
Handklämma
Det andra replåset som behövs vid klättring förutom crollen är det som bilden visar. Vid klättring skall den vara fäst i D-länken via den långa kosvansen eller en egen säkerhetsstropp. I det senare fallet används helst en mindre skruvkarbin vilket underlättar vid en eventuell kamraträddning (finns att läsa i olika handböcker).
Det finns också modeller av handklämmor med ett rejält handtag att hålla sig i, vilket ökar vikten något. Förutom att ge ett bättre handgrepp om replåset så finns den att få i både höger- och vänsterutförande för den som är utpräglat enhänt.
Det finns dock två möjliga nackdelar med denna variant, där den ena är att handklämman tar mer plats och lättare slår i crollen och därmed minskar höjden på varje ”steg”. Den andra lilla nackdelen är att den kan lura klättraren att använda armkraft för mycket vid klättring då det egentligen är benen som ska arbeta.
Fotslinga
Den sista nödvändiga detaljen i ett SRT-kit är fotslingan. Den skall fästas i handklämman vilket kan göras på olika sätt beroende på om handklämman används med en egen säkerhetsstropp eller den långa kosvansen.
Pantin
Denna är ett replås avsett att fästas vid någon av fötterna, det finns alltså både en höger och vänstervariant. En pantin räknas inte som som en oumbärlig säkerhetsdetalj i klätterutrustningen utan är enbart ett hjälpmedel för att underlätta vid vissa typer av klättring, vilket den gör riktig bra. Den går dock alldeles utmärkt att klara sig utan.